Den fråga som vi ställde och som projektet förhoppningsvis skulle ge ett positivt svar på var följande. Finns det ett tillräckligt stort underlag för att etablera en permanent busslinje med den föreslagna linjesträckningen? I och med att bussen inte tilläts köra på den södra delen av Kustvägen – det mest tätbefolkade området som passerades – fick den frågan aldrig något svar.

Projektet blev en besvikelse på grund av ett alltför lågt antal resande och avslutades därför i förtid. Samtidigt vet vi att det finns ett behov av en lokal busslinje i Väddöbygden. Att detta är en uppfattning som delas av många har bekräftats av våra sponsorers generositet och av alla positiva reaktioner, som vi fått på sociala medier. Det har också bekräftats av ett antal äldre passagerare utan bil, som tog vara på möjligheten att ta sig till vårdcentral och affärer. De har uttryckt en stark uppskattning över denna möjlighet. Däremot har vi inte kunnat se att den andra stora målgruppen – barn och tonåringar – tagit chansen att åka buss till badet, fotbollsplanen eller kompisarna. Våra kvällsturer har heller inte utnyttjats i den utsträckning, som vi hoppats på.

Så här i efterhand kan vi se att vi kunde gjort vissa saker på ett annorlunda och bättre sätt. Kanske hade utfallet blivit ett annat om vi haft en bättre anpassning till Eckerölinjens färjor. Kanske borde vi ha kört den södra slingan både moturs och medurs. Vi vet att vi borde ha kört tre åttor på söndagar. Det hade gett passagerarna helt andra möjligheter utnyttja det utbud av caféer, restauranger och andra begivenheter, som finns i bygden. Det finns alltså saker som vi kunnat göra bättre – vi har gjort misstag och vi har lärt oss saker. Bland annat har vi lärt oss att det tar tid att ändra på människors resvanor. Kanske tar det ett halvår – kanske ett år eller mer.

Det är intressant att leka med tanken att vi hade haft två bussar som körde samtidigt, men åt motsatt håll – två bussar som möttes i Grisslehamn, Älmsta och Gåsvik. Det är också intressant att fundera över hur man skulle kunna utveckla en mer flexibel trafik med hjälp av en app, där passagerarnas behov och efterfrågan styr bussens färdväg.

Direkt efter ett projekt av det här slaget, där inte allt blev som det var tänkt, är det lätt att bli besviken och stirra sig blind på det som inte fungerade. Vi tror ändå att det finns värdefulla erfarenheter att dra ur det här projektet. De kunskaper och idéer, som vi fått, för vi gärna vidare. Vi skulle vilja presentera projektet för SL – gärna tillsammans med Norrtälje kommun – för att höra för att höra hur SL ser på förutsättningarna för en framtida Väddöåtta.

Vi har också andra idéer om hur man skulle kunna gå vidare – idéer som vi vill utveckla vidare, innan vi avslöjar vad de handlar om.

Bakgrund
Någon gång på vårvintern 2017 utlyste Roslagens Sparbank en tävling till vilken man bjöd in fem föreningar i Väddöbygden. Den som hade den bästa utvecklingsidén skulle vinna 10 000 kronor. Framtid Älmsta vann med sin idé om en lokal busslinje i Väddöbygden.

Tanken bakom projektet var följande. Om man bor i någon av alla byar i Väddöbygden eller i något av alla fritidshusområden och inte har tillgång till bil, så kommer man ingen vart. De som inte har bil är barn, tonåringar och många äldre. Med en buss som på slingrande vägar går runt bland byar och tomtområden ger vi barn och ungdomar en möjlighet att åka och hälsa på kompisen i grannbyn, att åka till fotbollsplanen, badet eller fritidsgården. Samtidigt får de äldre en möjlighet att besöka vårdcentralen eller att åka till affären för att handla. Vi som har både bil och körkort kan ta bussen till restaurangen eller puben. Den kan också fungera som matarbuss till SL:s bussar, som tar oss vidare till Norrtälje, Stockholm eller Uppsala, och till Eckerölinjens färjor för vidarebefordran till Åland.

Vi kallade bussen för Väddöåttan eftersom den skulle gå i en åtta med Älmsta i mitten av åttan. Vi var säkra på att det finns ett behov. Det vi med det här projektet ville ta reda på var om det behovet var tillräckligt stort för att utgöra underlag för en permanent busslinje. Om det var det, så ville vi gå vidare och försöka få SL att starta en sådan linje.

Framtid Älmsta och Väddö Turistråd
Framtid Älmsta kontaktade i ett tidigt skede Väddö Turistråd och projektet har genomförts i ett tätt samarbete mellan de två föreningarna.

Tidplan
Vår ambition var att genomföra projektet under 2017, men tiden var kort. Den 24 april avgjordes tävlingen. Vi beslöt att vi skulle köra Väddöåttan under semestertiden, då bygdens befolkning är som störst. Startdatum bestämdes till måndagen den 10 juli med invigning söndagen den 9 juli. Vi skulle köra i fyra veckor och sista dag, som vi skulle köra, blev då söndagen den 6 augusti.

Vi hade två månader på oss för alla förberedelser.

Finansiering
Vi började med att boka in en tid för möte med Ulrika Falk för att berätta om projektet och be kommunen om en förlustgaranti. Mötet ägde rum den 9 maj och några få dagar senare fick vi veta att vi fått en förlustgaranti på 150 000 kronor. Ett avtal skrevs mellan Norrtälje kommun och Framtid Älmsta.

Vi gjorde i ordning ett antal sponsorpaket. De kostade mellan 900 och 20 000 kronor. I paketen ingick ett antal biljetter – sammanlagt 1 125 stycken. Företagen i Väddöbygden trodde på och stöttade vårt projekt och vi sålde sponsorpaket till ett sammanlagt värde av 123 300 kronor (inklusive de 10 000 kronor som vi fått av Roslagens Sparbank).

Huvudsponsorer var ICA Väddö, Eckerölinjen, Grisslehamns Marina, Edblads och Karlsviken. Övriga sponsorer var Elmsta Järn & Färg, Jolster – kläder och inredning, Kröns Trädgård, Pappersstugan, Senneby Trädgård, Väddö Båtcenter, Väddö Möbelaffär, ICA Grisslehamn, Restaurang Ankaret, Väddö Gårdsmejeri, Bagarboden, Edeby Musteri, Kafé Kalaset, Musko Rökeri, Hilariusgården (Roslagsmjölk), Anjous Åkeri, Edeby Gästfrihet och Marinarestaurangen.

I ett tidigt skede tog vi fram en preliminär budget. I den slutade kostnaden för fyra veckor på 290 000 kronor. I en senare budget, som togs fram när vi fått en bättre uppfattning om kostnaden, hade den sjunkit till cirka 210 000 kronor för fyra veckor. Intäkterna uppskattades i den första budgeten till 165 000 och i den andra till cirka 135 000 kronor. Om vi inte skulle sälja fler biljetter än beräknat, så skulle vi bli tvungna att utnyttja förlustgarantin.

Bussbolag
Mycket återstod att lösa. Till att börja med behövde vi anlita ett bussbolag som kunde köra. Vi började med att kontakta Hallstabuss AB. De kunde tyvärr inte hjälpa oss, då de under sommaren är fullt upptagna med att köra dansare mellan Arlanda och Herräng. Därefter tog vi kontakt med Nobina. Vi körde, tillsammans med deras affärsutvecklare den slinga, som Väddöåttan skulle trafikera. Nobina var mycket intresserade, men det hela föll på att de inte kunde skaffa fram några chaufförer. I det läget tog vi kontakt med Fridströms Busstrafik AB, Björkö Buss AB och Traveller Buss AB. Björkö Buss hade inga bussar lediga och Traveller hann inte svara, innan vi fick ett positivt svar från Fridströms och det hela löste sig.

Ett avtal mellan Fridströms Busstrafik AB å ena sidan och Framtid Älmsta och Väddö Turistråd å den andra. Ett av villkoren var att vi själva skaffade chaufförer, helst sådana som bodde i Väddöbygden. Chaufförerna skulle därefter projektanställas av bussbolaget.

Den överenskomna kostnaden för buss och chaufför uppgick till 700:-/timme exkl. moms.

Chaufförer
Det var ingen lätt uppgift, som vi ställdes inför. I Sverige fanns vid den här tidpunkten en brist på 3 700 chaufförer. Även lokalt fanns ett stort underskott. Och här kom vi och försökte få någon att hoppa på ett jobb, som bara skulle vara en månad. För att få köra ställs dessutom krav på både busskort och YKB (yrkeskompetensbevis). Det visade sig att många hade busskort, men få hade ett giltigt YKB.

Vi ringde runt till alla busschaufförer, som vi kunde hitta i Väddöbygden, och med envishet och stor tur lyckades vi. Jan-Ivar Utas anställdes som ordinarie chaufför och Kent Pettersson som avbytare.