Brev från Postinspektör Alm i Gamla* Grisslehamn 1719

Postinspektör Johan Alm skrev brev till Överpostdirektören i Stockholm. I breven som skickades sommaren 1719 rapporterades om ryssarna som härjade och brände längs den svenska kusten. Det är dramatiska rapporter om ryska flottstyrkor, tillfångatagna postbönder, brända hus och gårdar, bortförd boskap och förstörda postbåtar. Man kan följa Alms egna förflyttningar undan ryssarna, från Gamla Grisslehamn via Massum och Stabby till Strödja, där han var säker från de ryska styrkorna.

Arkivforskningen har gjorts av L-E Norlin.

*1719 var det endast namnet Grisslehamn i dessa brev, men för att vi nu 305 år senare ska förstå rent geografiskt var händelserna ägderum skriver vi ut dagens ortnamn Gamla Grisslehamn. Flytten av Grisslehamn skedde några år senare då en brand år 1754 ödelade platsen. Kronan beslutade då att flytta Grisslehamn till dess nuvarande plats på norra delen av Väddö.

Torsdag 2 juli 1719 – Gamla Grisslehamn
Nu med denna posten, överkom från Lövön en svensk person esekerperat ifrån ryssen, vilken har något synnerligt att berätta om fiendens företagande, och nu varder fortskyndad till Stockholm. Framhärdar.

Torsdag 9 juli 1719 – Gamla Grisslehamn
Postbönderna som denna post ifrån Åland medbringat, berättar det vid St Signillsskärs hav igår som var den 8 hujus legat 10 stycken galärer och 2:ne ekslupar vilka dragit sig därifrån på södra sidan om Åland, här leva uti ständig fruktan för fienden. Varmed jag med vördnad ständigt framhärdar.

Lördag 11 juli 1719 – Gamla Grisslehamn
Jag understår mig ej obemärkt lämna att rapportera om fiendens företagande denna sidan, som är av denna beskaffenhet. Förlidne torsdag kom från Åland 4 stycken ryska skepp, och igår 2:ne med en hop små fartyg, vilka alla här under natten kretsat till kl 7 eftermiddagen. Igår då de avseglade ställandes sin kosa till Åland, då dessa fartyg medförde 3:ne stycken skutor vilka komma norr ifrån ämnade sig till Stockholm, dem de här uppsnappade. Uti Marsund på Åland skall ryssen ligga med en ansenlig galärflotta. Postbönderna som igår med posten till Eckerö härifrån avgick, är ännu inte tillbakakomna, och befarar man, det de ej lära för fiendens anfallning framslippa. Varmed härmed med vördnad ständigt framhärdar.

Tisdag 14 juli 1719 – Massum
Posten från Stockholm av den 13 hujus är idag kl 5 eftermiddagen hit till Väddö ankommen, och har jag till dess skyndsamma fortkomst bönderna hopkallat, vilka här och där flyktat till skogarna och sig med hustru och barn och all dess egendom sig uppehålla, och dem posten levererat, med där hos sträng befallning att den bemälte post skyndsamt skola överföra, vartill de svarar sig sådant ej kunna efterkomma, förebärande följande orsaker.
1. Att de bönder som förlidne fredag ifrån Gamla Grissleham till Åland med post avreste, ej ännu är tillbakakomna, vilka förmenas hos ryssen vara arresterade.
2. Att alla seglen med mera till postbåtarna är förlidne söndag vid Gamla Grisslehamn, där posthuset jämmerligen är förstört, blivit av fienden alldeles borttaget, allenast tomma båtarna behållna.
3. Att fienden med oräkneliga fartyg ligger på havet allestädes, befruktandes bönderna sig bliva av fienden gripna.
4. Anhålla de att få fritt pass eller någon postiljon med sig, att såväl posten som de måge fritt och obesvärade fram och åter tillbaka för fienden passera, vilket allt jag ej understår mig välborne herr cancellierådet och överdirektören obemärkt lämna, varandes jag sannerligen fri för ansvar till denna posts dröjsmål. Fienden härjar och bränner allestädes här vid sjökanten såväl byar som skog, farandes elden nu över hela landet, och är till frukta, att dessa socknar varda av elden uti denna torkan åtgångna, här är ett förskräckligt elände. Framhärdar med vördnad.

Tisdag 21 juli 1719 – Staby
Med jämmer och elände tillkännagiva den outsägliga nöd och svåra tillstånd, som såväl jag fattiga man, som flera av dessa sjösocknars innevånare har råkat uti, medelst den grymma fiendens tyranniska framfarande, med obeskrivliga härjande och brännande uti alla dessa socknar, med halva Väddö socken som och prästgården och Ortala kronobruk samt postbondehemmanet i Elmsta totalter i aska lagt.
Gamla Grisslehamn är och jämmerligen illa framfarit, varest fienden nu 4 gånger varit, och därstädes sönderslaget och huggit, alla fönster, dörrar, och mera, allenast husen ännu står kvar, som befruktas de och varda förbrända, utom det fienden mesta delen av min lilla egendom bränt och borttagit, samt oräknelig boskap och annan egendom, han av allmogen rövat, vilket okristliga framfarande hos allom ett aldrig tillfyllest beklagligt tillstånd förorsakat, att ej i mangell av livsuppehälle och dylikt, måtte till döds svälta, emedan ej till kroppens föda, ej någon ringaste andel och utväg finna kunna, den högsta guden göre uppå detta svåra öde, ett nådligt slutskeende går dagligen med sina oräkneliga fartyg fram och tillbaka uti havet.
Förlidne torsdag var fienden uti Rumpviken vid Ortala bruk med 45 fartyg bestående av galärer och ekslupar och därpå 10.000 man krigsfolk, med en hop hästar, då han största delen av Väddö socken skövlade och brände alldeles i grund, och lovat komma sig värre nu. De åtta man postbönder som med posten från Gamla Grisslehamn till Eckerö den 10 juli avgick är av fienden varder tagen, och ännu ej sig ankomna. Posten som ifrån Stockholm hitkom den 14 hujus har jag ännu hos mig emedan bönderna ej fördestäde sig med densamma överföra, vilket jag genom en extra post samma dag välborne herr cancellierådet och överdirektören uti ödmjukhet tillkännagiva, vilken post jag med båtsmannen Österberg, som från Lövön med post förlidne söndagsmorgon till Stockholm utgick, avsänder till Lövön. Varmed jag med vördnad ständigt framhärdar.

Måndag 27 juli 1719 – Strödia
Uti ödmjukhet att rapportera om fiendens förhållande, så fortfar han dagligen med härjande och brännande uti alla vid sjön belägna socknar, skärgårdar, städer och bruk, och haver ryssen idag åter varit vid Gamla Grisslehamn och därstädes uppbrände vårdkasen samt borttagit några små båtar som där stodo, man haver ingen visshet om ryssen ännu dragit sig därifrån, medan allmogen som patrullerat ej med säkerhet dristat sig till havet, och krigsfolk är här hos oss ingen ankommen, på alla ställen vid havsstranden, ligger fienden med oräkneliga fartyg, och berättas att Zaren skall med stor myckenhet fartyg ligga uti finska skären. Gud vare oss allom nådelig. Det paket (?) som hitkom förlidne fredag till herr baron Lilliestedt, är ännu ej översänt, emedan jag ej kunnat förmå bönderna med detsamma överresa i mankell av pass och fartyg.
De bönder som förlidne tisdag med posten härifrån avgick, är idag lyckligen tillbakakomna, med en jakt från Lövön, vilken straxt förskyndade sin resa till Kungl Majt. På Åland skall fienden även med brännande framfara. Nu på stunden inkom berättelse att Gamla Grisslehamn skall vara uppbränt. Beder ödmjukeligen det välborne herr cancellierådet och överdirektören hos höge baron och landshövdingen anhålla, att jag måtte få någon lindring med den stundeliga vaktens uppassande, varigenom jag hindras med posternas förkyndande och dess behöriga förrättande. Varmed jag med vördnad lever.

Torsdag 30 juli 1719- Strödia
Nu på stunden överkom från Åland 6 man av våra postbönder som den 10 juli med post från Gamla Grisslehamn avgick, och har fiende borttagit 2:ne av dessa bönder dem han ännu hos sig har i behåll, till lotsar, åt Gävle vilka ej äro på vägen kunniga. Dessa bönder berättar att Zaren med oräkneliga fartyg stora och små ligger stersider på Åland vid Röda hamn, och har dessa bönder hört av finska soldaterna berättas att där inte ryssen skulle få fred, så har han utfäst sig att med första infalla uti Sverige och ej sona varken liten eller stor.

Idag har en rysk galär följt efter dessa bönder till Gamla Grisslehamn i tankar att fånga dem, med våra kommit undan, att fienden ej hunnit dem. På Åland skall fienden även som här, med brännande framfara och därigenom såväl byar som skog, uti aska liggande. Gamla Grisslehamn är alldeles avbränt. Varmed jag med vördnad framhärdar.

Tisdag 11 augusti 1719 – Strödia
Uti dessa dagar har fienden åter varit här å orten och ruinerat och uppbränt vad han förra gången lämnat. Igår var fienden uti Väddö socken med ansenliga in uti Rumpvikem varest han hela dagen vistades, och uppbrände de byar som förr varit lämnade med säd och ärtor, och allt vad han överkom alldeles i aska lagt, varandes dessa sönder jämmerligen förstörda, så att icke allenast husen utan och all annan egendom jämte livsuppehället, är för innevånarna bortrövat och uppbränt, och således ett allt för beklagans och obeskrivligt tillstånd är, varöver gud sig nådeligen förbarma.
Fienden drog sig i afton härifrån ut till sjöss, och befarar man på andra ställen, hans annalkande, den högste guden stå oss allom nåderligaste bi. Jag kan ej underlåta herr cancellierådet uti ödmjukhet att tillkännagiva, vad stor svårighet jag har med postbönderna att kunna förmå dem till postens förande vilka föregiva dess elände, all deras egendom är förstörd och ej hava något att leva av, som och att postbåtarna med seglen är av fienden vardna borttagna och ruinerade, och de således är oförmögna sin skyldighet fullgöra, vilket jag ej kan välborne herr cancellierådet ovitterligt lämna. Varmed jag framhärdar.

Måndag 17 augusti 1719 – Strödia
Alltsedan förlidne måndag då fienden andra gången grymmeligen, med härjande och brännande uti Väddö socken framfor, har guds lov alltid varit, dock ligger fienden med sina fartyg på havssidan, och seglar som oftast av och an på havet. Fiende uppbrände förlidne måndag 5 stycken postbåtar vid Gamla Grisslehamn, varandes nu inga postbåtar att överföra posten med. Postbonden Anders Mattsson uti Elmsta som är av fienden till hus och annan egendom ruinerad vill ej mera föra posten, vilket jag välborne herr cancellierådet ej kan obemärkt lämna. Att jag för dess försummelse, ej måtte bliva ansvarig. Framhärdandes jag med vördnad.

Tisdag 25 augusti 1719 – Strödia
Med denna posten är inte något särdeles att rapportera, det vill sägas att fienden skall vara härifrån till Åland avrest och har man på denna sidan inte blivit fienden varse sedan förlidne onsdag då han lade Norrtälje i aska. Postbonden uti Elmsta har jag stort besvär med, emedan han till postens förande visar sig motvillig sedan fiende uppbränt dess hus och måste jag draga försorg om postens fortskaffande för honom, som för min del, som jag välborne herr cancellierådet och överdirektören nödgas uti ödmjukhet tillkännagiva. Varmed jag framhärdar.